Katarinaklostret vid Sinai berg: femton sekler bakom samma murar
Djupt inne i Sinaihalvöns granitmassiv, i en karg dal på omkring 1 500 meters höjd, ligger ett kloster där munkar har levt och bett utan avbrott sedan 500-talet. Katarinaklostret — officiellt det heliga klostret vid det gudabeträdda berget Sinai — räknas som ett av kristenhetens äldsta ännu verksamma kloster. Innanför de mäktiga murarna ryms en basilika från Justinianus tid, en buske som vördas som Andra Moseboks brinnande buske, en moské från fatimidisk tid och ett bibliotek vars samling av tidiga handskrifter bara överträffas av Vatikanbibliotekets. Sedan 2002 är klostret och bergslandskapet omkring det uppfört på Unescos världsarvslista som Saint Catherine-området.
Öknens första eremiter
Långt före murarna fanns eremiterna. Redan på 300-talet sökte sig kristna asketer till den dal som traditionen pekade ut som platsen där Mose såg busken som brann utan att förtäras, vid foten av det berg där han enligt Bibeln tog emot lagens tavlor. Ett kapell restes över buskens plats, och traditionen förknippar det med Helena, kejsar Konstantins mor. Pilgrimen Egeria, som reste genom det kristna Östern i slutet av 300-talet, beskriver redan munkar som levde kring det heliga berget. Detta glesa eremitlandskap, utspritt i klyftor och bergsdalar, utgör det äldsta skiktet i en andlig historia som sedan dess aldrig har brutits. Än i dag tar besökare av sig skorna i kapellet över buskens plats, till minne av Guds ord till Mose att marken han stod på var helig, och på gården intill växer den buske som munkarna vördar som en levande ättling till Bibelns brinnande buske.
Justinianus fästning
Sin nuvarande gestalt fick klostret under den bysantinske kejsaren Justinianus I, som på 500-talet lät omge helgedomen med väldiga granitmurar — dels för att skydda munkarna, dels för att markera kejserlig närvaro vid rikets ökengräns. Traditionen namnger Stefanos från Aila som byggmästare. Befästningen visade sig ovanligt effektiv: klostret har aldrig förstörts och aldrig övergivits, utan har oskatt tagit sig igenom den arabiska erövringen, korstågen, mamlukernas och osmanernas välde och den moderna epoken. Murar, kyrka och stora delar av den tidigaste inredningen finns kvar i original. En sådan obruten byggnads- och bönekontinuitet saknar i stort sett motstycke i den kristna världen.
Basilikan och förklaringsmosaiken
Klostrets hjärta är huvudkyrkan från 500-talet, ursprungligen helgad åt Kristi förklaring. De snidade cederdörrarna och takbjälkarna är bevarade från byggnadstiden, och inskrifter på bjälkarna nämner Justinianus och hans hustru Theodora. I absiden lyser ett av den tidiga bysantinska konstens allra främsta verk: förklaringsmosaiken, där Kristus i strålande härlighet står mellan Mose och Elia, med apostlarna Petrus, Jakob och Johannes nedanför. Bildvalet är teologi i guldmosaik — Mose, som mötte Gud på just detta berg, träder här fram på nytt vid den förklarade Kristi sida. Få kyrkor i världen låter besökaren stå i ett liturgiskt rum som förblivit så gott som oförändrat i närmare femton sekler.
Biblioteket och Codex Sinaiticus
Klosterbiblioteket har varit i bruk utan avbrott sedan senantiken och hör därmed till världens äldsta levande bibliotek; dess samling av tidiga handskrifter brukar räknas som den näst största efter Vatikanens. Den mest berömda skatten var Codex Sinaiticus, en grekisk bibelhandskrift från 300-talet och en av de äldsta i det närmaste fullständiga biblarna som bevarats. Den tyske forskaren Constantin von Tischendorf fann blad ur codexen här 1844; huvuddelen hamnade så småningom utomlands och förvaras i dag i British Library, en överföring som klostret alltjämt bestrider. År 1975 påträffades de så kallade nya fynden i ett igenmurat utrymme: hundratals ytterligare handskrifter och fragment, däribland fler blad ur Sinaiticus. I dag avläser internationella forskarlag bibliotekets palimpsester med multispektral fotografering och återvinner utraderade texter på grekiska, syriska, georgiska och andra språk.
Ikonerna som undkom bildstriden
Sinais avlägsenhet förklarar ytterligare ett bevarandeunder: klostrets ikonsamling, en av de betydelsefullaste som finns. När bildstriden härjade i det bysantinska riket på 700- och 800-talen och otaliga heliga bilder förstördes, låg Sinai sedan länge utom kejsarens räckhåll — området hade kommit under arabiskt styre redan på 600-talet. Här överlevde därför kristenhetens äldsta ikontavlor, främst den berömda Kristus Pantokrator-ikonen från 500-talet, målad i uppvärmt vax på trä, vars svagt asymmetriska ansikte har sysselsatt konsthistoriker i generationer. Samlingen spänner över ikonmåleriets hela historia, från senantiken via korstågstiden till efterbysantinsk tid, och gör klostret till ett oersättligt arkiv över kristen bildkonst. För konsthistorien är detta ovärderligt: ingen annanstans går det att följa ikonens utveckling i en obruten linje, bevarad på just den plats där bilderna en gång hängdes upp för att vördas.
Moskén, skyddsbrevet och beduinerna
Ett av klostrets mest slående drag är moskén från fatimidisk tid som står innanför själva klostermurarna. Den vittnar om en ovanligt lång historia av samlevnad. Munkarna bevarar ashtinamen, ett skyddsbrev som tillskrivs profeten Muhammed och som utlovar trygghet åt klostret och dess folk; dokumentet har hedrats av muslimska härskare genom århundradena. Traktens jabaliya-beduiner, som enligt traditionen härstammar från arbetare som Justinianus sände hit, har tjänat klostret i generation efter generation — samtidigt som de själva är muslimer. Denna sammanflätning av grekisk-ortodox klostertradition, islamiskt beskydd och beduinsk kultur var en viktig del av motiveringen när Unesco skrev in platsen, som är helig för kristendomen, islam och judendomen på samma gång.
Katarina av Alexandria och pilgrimernas berg
Sitt nuvarande namn bär klostret efter den heliga Katarina av Alexandria, martyr under kristendomens tidiga århundraden. Enligt legenden bar änglar hennes kropp till toppen av det berg som i dag heter Katarinaberget — Egyptens högsta — där munkar senare fann hennes reliker och förde ned dem till basilikan. Buren av korsfarares och pilgrimers berättelser spred sig Katarinakulten snabbt genom det medeltida Europa och gjorde det avlägsna ökenklostret till ett av kristenhetens stora pilgrimsmål. Än i dag bestiger resenärer och pilgrimer det närbelägna Moseberget, ofta nattetid för att nå toppen i soluppgången, längs den bekvämare kamelstigen eller den branta botgörartrappa som munkar en gång i tiden högg ut ur den nakna klippan, steg för steg. Den som når toppen möts av en utsikt över ett hav av röd granit som långsamt tänds i gryningsljuset — en syn som pilgrimsberättelser från hela världen har skildrat i århundraden, och som fortfarande lockar vandrare från alla kontinenter till denna avlägsna hörna av Egypten.
Klosterlivet i dag
Trots alla sina skatter är Katarinaklostret i första hand inte ett museum utan hemmet för ett litet grekisk-ortodoxt brödraskap, som håller dygnets gudstjänstcykel i allt väsentligt så som föregångarna gjorde under Justinianus. Klostret är dessutom säte för den autonoma ortodoxa kyrkan av Sinai, en av den ortodoxa världens minsta självstyrande kyrkor, vars ärkebiskop av tradition också är klostrets abbot. Munkarna odlar trädgårdar med oliver och cypresser som vattnas av bergets källor, tar emot pilgrimer och forskare och har under de senaste årtiondena öppnat sitt arv för omvärlden genom konserveringsprojekt och den pågående digitaliseringen av biblioteket. Den som planerar sitt besök efter klostrets öppettider kan se basilikan, den brinnande busken och ett urval ikoner och handskrifter i skattkammaren, medan den närbelägna orten Sankta Katarina erbjuder husrum åt alla som tänker ge sig upp på bergen.
På kartan
Katarinaklostret är en av de sällsynta platser där senantiken inte behöver rekonstrueras, eftersom den helt enkelt finns kvar: murarna, dörrarna, mosaiken, biblioteket — och en munkgemenskap som håller samma bönerytm som sina föregångare under Justinianus. Vill du se exakt var klostret ligger i Sinaimassivet, och upptäcka tusentals andra kloster och klosterruiner världen över, hittar du allt på vår interaktiva karta. Zooma in på Sinaihalvön och fortsätt utforskandet därifrån.